Vad är en flada?

Geologiskt sett förändrar sig Kvarken från år till år med enorm fart. Landhöjningen som en följd av tidigare istider förändrar ständigt omgivningen och för med sig årligen 100 ha nytt land. Landhöjningen är ett intressant fenomen och skapar fortgående en rad nya, viktiga miljöer i havs- och strandområden. Ett exempel på dylika miljöer är avsnörda havsvikar, s.k. flador och glon.

Flador är grunda havsvikar som skiljs från havet genom en tröskel. De indelas i fyra olika stadier: förflador, flador, glon och glosjöar. Dessa fyra former av gamla havsvikar skiljer sig från varandra bl.a. i salthalt och vattenutbyte. Essentiellt för att en flada skall bildas är att det i mynningsområdet finns en undervattenströskel som långsamt höjs pga. landhöjningen, och med tiden börjar snöra av fladan från havet och bergränsa dess vattenutbyte med omkringliggande hav. En förflada är det stadie, då en tröskel under ytan är förtydligad men den har inte ännu nått ytan. En flada däremot är ett vattenområde som tydligt blivit avsnörd från havet, men vattenutbyte ännu sker med havet via fladans mynning. Ett glo är en avsnörd sjö som då och då vid högvatten får tillskott av havsvatten. En glosjö däremot är sista formen i denna kedja där ingen tillförsel av saltvatten mera kan ske och härmed har en insjö bildats.

Dessa skyddade vikar värms upp och blir isfria tidigare än omgivande havsområden. Dessa grunda, varma, skyddade och näringsrika vatten utgör värdefulla miljöer för många arter, t.ex som lek- och yngelområden för fisk.  Även ett litet lekområde kan producera fisk för stora arealer. Karaktäristiskt för Österbottens kustområde är de många fladorna och glosjöarna dit abborre och gädda stiger för deras vårlek. Tidigare genomförda yngelkarteringar har visat att tätheten på abborryngel kan vara mycket högt i jämförelse med åmynnigar eller skyddade inre havsvikar, vilka man tidigare ansett vara mycket viktiga för reproduktion.  

Först under senare tid har man börjar förstå vilken betydelse fladorna har för skärgården. Själva fladan är mycket känslig även mot små förändringar i omgivningen och åtgärder som verkar obetydliga kan ha mycket stora effekter på fiskpopulationen som produceras av fladan. Längs Kvarkens kust sker landhöjningen med 8-10 mm år/år, vilket innebär att det hela tiden uppstår nya flador och reproduktionsområden, samtidigt som gamla försvinner. Framtiden är dock något oviss, t.ex med tanke på klimatförändringen. Denna har beräknats ge en höjning av vattennivån med 3-9mm/år, vilket skulle innebära att nya flador inte mera uppstår eller uppstår i mycket långsammare takt än tidigare. På grund av det är det mycket viktigt att ta reda på vilken typ av flador är som viktigast för fiskproduktionen och vilka åtgärder påverkar dem möjligtvis negativt så att vi kan säkra skärgårdens fiskpopulationer även i framtiden.