Detta jobb har innehållit en mängd nya saker för mig. Jag har varit van vid mina före detta somrar hos Forststyrelsen, att bo ute på någon avlägsen holme och röra mig bara med hjälp av en båt har varit in på något nytt detta år. Att jobba som marin biolog innebär ju verkligen bara att man är ute på havet hela tiden, tyckte jag. Det tankesättet har jag nu fått revidera.

Första chocken var stor när jag märkte, att nästan alla våra inventeringsområden befinner sig vid fastlandet. Det kändes ju lite som fusk och inte så seriöst. Jag var mentalt ännu fastsatt vid det jobb jag tidigare gjort och hade lite glömt vad det nya jobbet handlade om. Flador. Ja flador finns det inte så mycket ut på havet inte, de befinner sig på fastlandet. Det är ju nog seriöst ändå, felet låg på mina gamla vanor. Jag har nu fått vänja mig att köra med bil till mina inventeringsområden. Jag har lite dåligt samvete nu. Det är ju så jätte bekvämt att ta sig med bil dit det behövs. Ingen skillnad vad vädret är ute; man sitter bekvämt i en bil med alltid passlig temperatur. Man behöver inte heller höja rösten för att bli hörd. Man kan lyssna på musik.

Ofta har det ju också hänt, att man kommer med bilen direkt till vattendraget som skall inventeras; det är lyxigt. Nackdelen dock; ibland finns det inget annat sätt att ta sig dit det behövs utom till fots genom en skog utan stigar. Och det med all utrustning! Vi bär med oss en supbreda, allas snorkelutrustning (bland annat torrdräkt, varma plagg att lägga under), en drönare, en multimetare, en turbiditetsmätare, dryck och mat, elektronika… Ingen vill gå flera gånger genom skogen så det gäller att ta allt med på en gång. När man kommit fram är man genomsvettig. Vi har ju som tur inte dykflaskor att bära med oss. Sen när man kommer fram och vill ta en stund att andas blir man attackerad av myggor. De har aldrig plågat mig förr, det vill säga ute på havet! Denna sommar har vi fått utrusta oss mot dem. En definitiv nackdel med flador. Men sedan igen… när man väl är färdig med inventeringarna är det bara att hoppa i bekväma bilen och köra tillbaka hem…

Ja just det, HEM! Över hälften av tiden har man fått återvända till sin egen lägenhet för att sova. Det är det mest lyxigaste jag vet och nästan helt oerhört. Vem får åka hem under fältveckan. Ja visst, vissa av våra flador ligger på områden längre borta och då har vi övernattning ute på fältet, men över hälften av tiden inte. Det att man kör så mycket innebär också det, att man ser helt andra landskap och djur än vad man sett ute på havet. Det är definitivt något positivt. Och ännu en annan grej… då man jobbar med flador, är man inte utsatt för vädret. Det kan storma och ha sig hur mycket som helst men man kommer alltid ut på fältet! Drönarinventeringar kan man inte då genomföra men mar är inte tvingad att sitta i kontoret och vänta.

Ja, det är svårt att säga vilket som är bättre, att röra sig med båt eller bil. Denna vecka har vi haft en kombination av båda. Vi har snorklat i det grönaste vattnet vi nånsin sett och fått njuta av en helt vindstilla färd från Feliskär till Klobbskat.

- Roosa

Med mygg och drönare finns det behov för skydds- och varningsklädsel   Bild: Roosa Mikkola


Positiv spänning i luften   Bild: Roosa Mikkola


Ute på Gammelfladan fanns det gott om plats för alla aktiviteter   Bild: Roosa Mikkola


Det gäller att klä på sig fast vattnet verkar varmt   Bild: Roosa Mikkola