Växtligheten under ytan är något man sällan lägger märke till. Genom ytan sträcker sig säv och vass, och direkt under ytan kan man möjligtvis se ålnate och olika slingor. Växtligheten som når ytan kan verka sparsam men på bottnen kan det befinna sig något som liknar en djungel av växter. Stora och små kransalger bildar täckande arealer medan blandningar på nat- och slingväxter bildar täta yppiga växtsamhällen.

Där siktet är bra och solljuset når problemlöst bottnen befinner sig också en hel del växter. Precis som växter på markytan behöver undervattensväxter också solljus för fotosyntesen. Växternas tillväxt och överlevnad är direkt relaterade till mängden ljus som penetrerar vattnet. Då vattnet är grumligt är det svårt för växterna att få tillräckligt med solljus.

Växtligheten i ett vattendrag har stor betydelse för faunan. Den erbjuder skydd mot predatorer och bildar viktiga habitat för flera arter. På våren då abborren leker fäster den gärna sin rom i vassen. Vassen är också ett ställe där gäddyngel gärna gömmer sig. Senare på sommaren erbjuder vattenväxter viktiga skyddsplatser för fiskyngel men också för större fiskar. För små ryggradslösa vattendjur bildar växtligheten livsviktiga habitat. De fungerar även som föda för flera arter. 

Vattenväxterna är inte bara betydelsefulla för fiskarna. De binder sedimentpartiklar ur vattnet och bidrar därmed till klarare vatten. De stabiliserar även sedimentet på bottnen. Vissa arter, så som rödsträfse (Chara tomentosa), är indikatorarter som berättar om omgivningens och vattnets tillstånd.  

I växtkarteringarna har de olika arterna och deras täckningsgrad av bottnen inventerats av en snorklare. Rutor av storleken 50 cm x 50 cm har undersökts i vattnet och de närvarande arterna samt deras procentuella täckningsgrad av arealen har bestämts. Snorklaren i vattnet kan bara se ett par meter runtomkring sig och darför är det omöjligt att uppskatta hela bottentäckningen. Här tog vi hjälp av en drönare. Drönaren använde programmet Pix4D för att fotografera fladorna. På 50 meters höjd flög den en färdigt programmerad rutt där den tog foton med jämna mellanrum. Hundratals bilder som överlappar med varandra leder till en skarp och detaljerad mosaik då bilderna slås ihop. I och med att fladorna är mycket grunda och har klart vatten är det möjligt att ur luftbilderna beräkna den totala täckningsgraden av växtligheten i fladorna. Artdata som snorklaren har samlat in kan slås ihop med informationen ur flygbilderna. Då kan man uppskatta täckningsgraden för vissa växtarter i hela fladan. Informationen som samlats i växtkarteringarna kan sedan jämföras med resultaten från fiskyngelkarteringarna för att se om det finns korrelationer mellan växtlighet och fiskyngelproduktion.