Fisk

På kustområden producerar enbart en liten för fiskproduktion gynnsam areal största delen av fiskpopulationen. Efter att ha passerat yngelstadiet sprider sig fiskarna över större arealer för att äta och växa. Fiskpopulationens storlek definieras genom den lyckade reproduktionen och årsklassens storlek, dvs antalet fiskyngel som överlever varje år. Grunda havsvikar som uppvärms snabbt, flador och åmynningar utgör viktiga lekområden för vårlekande fisk så som gädda och abborre. Vattentemperaturen som är högre än omgivningens, växtligheten som ger skydd för rom och yngel och som näring lämpligt plankton möjliggör snabb tillväxt.

Jämfört med övriga kustområden i Finland och Sverige finns det speciellt mycket havsvikar och flador i Kvarken och området är mycket betydelsefullt för fiske, speciellt abborrfiske. Trots det stora antalet och den ekonomiska betydelsen är fladornas egenskaper dock knappt definierade - vilken typ av flada producerar mest  abborr- och gäddyngel och hur borde det tas hänsyn till yngelproduktionen vid mark- och havsplanering? Landhöjningen i grunda havsvikar samt av människor förorsakade förändringar, så som borttagning av växtlighet eller muddringar av fladornas mynningar för båttrafik, bidrar möjligtvis till en minskning av antalet potentiella yngelhabitat och förändrar vattenströmmen samt temperaturförhållandena i fladan på ett grundläggande sätt. Därför är det viktigt att veta hur förändringar påverkar fiskproduktionen och ifall de senare återspeglas i närområdenas fiskmängder. 

Fiskreproduktion i flador och åmynningar studeras genom abbor- och gäddyngelkarteringar. I grunda vatten befinner sig ynglen på olika områden och därför används olika metoder för karteringen. Ett litet gäddyngel trivs i ungefär 20 cm grunt vatten, speciellt i vassen som fallit på vintern eller bland annan vattenvegetation. Nykläckt abborre sprider sig i fladans öppna vatten för att äta djurplankton. Gäddyngel samlas ur strandvegetationen med en till detta ändamål speciellt utvecklad håv. Förekomst och mängd av abborryngel i flador kan estimeras med hjälp av en dragnota. På större vattendrag har man använt en håvsnara som fästs i en båt, som sedan kör 500 m långa linjer på inventeringsområdet. Mångden yngel är som störst på våren då yngeln är nykläckt och därför fokuserar provtagningen på de allra minsta ynglen. I en typisk provtagning brukar aborryngel ha en storlek på 5-10 mm och gäddyngel 9-20 mm.

Simultant med fiskyngelkartering har även information om omgivningen samlats. Temperaturen i fladorna har följts upp, pH, salinitet och syrehalt har mätts. Fladorna klassificeras enligt deras fiskyngelrepoduktion med hjälp av det bakgrundsmaterial och de variabler som samlats in under projektet. När vi känner variablerna för en flada som producerar mycket fisk kan vi ta fram den informationen med hjälp av modellering för flador som inte har besökts. Sådan information kan användas bland annat vid restaurering och planering. Om vi tar hand om de viktigaste lekplatser för fisk erbjuder även framtidens hav fisk till vår nytta.