Lyckan kommer lyckan går

Vissa anser att måndagar brukar vara dagar då allting går tokigt. Men själv tycker jag nog att det är ens egna inställning som gör dagen bra eller dålig. Jag har bakom mig två jätteroliga dagar denna vecka, men någon annan skulle kunna anse, att det är det värsta man kan ha varit med om.

Jag frös konstant i två dagar. Jag hade exakt samma kläder på 40h i rad (även då jag sovde, äckligt). Jag har jobbat superlånga dagar och sovit 6h på natten. Jag brände mitt ansikte i solen eftersom jag inte hade tid att plocka solkrämen hemifrån. En vägbom var fast så vi fick gå 3km kl 22.00 på kvällen då vi skulle hem från våra äventyr.

Vi tog oss iväg mot Valsörarna och Bergö på måndag eftermiddag för att ställa upp våra sista insektfällor och fladdermusdetektorer. Eftersom båda områden är skyddade enligt naturskyddslagen behövde vi tillstånd från NTM-Centralen för att genomföra våra inventeringar. Detta hade vi inte ännu då vi startade från Vasa men vi hade blivit tillsagda, att lovet kommer. När vi anlände i Klobbskat hamn pep det i Nickes ficka; där var lovet. Perfect timing, annars skulle vi ha kunnat åka tillbaka till Vasa.

Valsörarna är nog en av de finaste ställen jag har nånsin varit på i Finland (det har jag sagt om flera ställen så som Örö, Säppi, Oura, Träskö....). Stämningen är magisk. Magiskt kan man dock inte kalla det ifall man sätter sig på fel utedass; då kan det vara att man får en näbb i rumpan av en storskrake, varför finns det ingen varningsskylt om det egentligen och är det tillåtet att ruva ägg där?

Eftersom dagen hade dragit ut sig jobbade vi ännu vid solnedgången men i den omgivningen gör man det gärna. Före vi gick och sova fick vi ännu elda i stugan (och grilla korv) eftersom det var så kallt (några plusgrader inne och minus utanför). Vi var trötta och tänkte sova lite längre nästa dag, 07.30, det kan man väl göra när man går och sova vid midnatt.

06.30 blir jag väckt av Nicklas (som stigit upp 05.30), eftersom vädret var så fint. Till hans tur är jag en morgonmänniska, någon annan skulle ha varit förbannad. Efter att fått allt färdigt på Valsörarna fortsatte vi via Klobbskat mot Bergö hållet. I Klobbskat hade vi tid för en snabb lunch som bestod av nudlar i för kallt vatten. På måndagen blåste det 14 m/s på Replot bro men tisdagen var lugn, solen lyste från molnfria himmeln hela dagen. Vi gjorde en stopp på Fäliskär för att sätta upp fladdermusdetektoren och när vi äntligen kom fram till Gammelfladan var vi vrålhungriga och trötta. Vår middag blev choklad med nötter. Vi bara slukade i oss och talade knappt med varann, så hungriga och desperata var vi. Stämningen var aldrig dålig men chokladen behövdes, klockan var ju redan kring 17.00 och vi visste att före kl 21.00 skulle vi inte vara tillbaks i land. En detektor, tre insektfällor och ca 2h båtkörande senare var vi tillbaka i hamnen kring kl. 21.00. Vi skulle på hemvägen gå till en flada och byta burkarna till insektfällorna. Vi skämtades om att vägbommen skulle vara fast på den väg vi skulle köra. Och sannerligen det var den. Det fanns inget annat alternativ än att gå 1,5km till fällorna och samma tillbaka. Det låter ju inte som mycket men efter två långa dagar… Vi var så trötta att vi bara skrattade och skämtade, kvalitén på skämten var dock ytterst dålig, typ ”jag tror att bilnycklarna blev kvar i fladan”. Sist och slutligen kom vi ungefär kl 23.00 tillbaka till kontoret. Det var två långa dagar och jag är ännu också trött. Men bättre sällskap och roligare arbetsuppgifter kan jag nog inte tänka mig, det var två ljuvliga dagar.





karingsundjpg
Det lönar sig att vara ute på fältet kring kl 08.00 på morgonen, hälsningar av gråtruten och tranan.  Bild: Nicklas Fritzén


gammelfladanjpg
Gammelfladan och en massa prylar som behövs för fällor och detektorer  Bild: Niclas Fritzén


wp_20170515_21_21_34_pro_lijpg
När händerna tar slut får man använda huvudet i stället     Bild: Niclas Fritzén