Lyckan kommer lyckan går
Vissa anser att
måndagar brukar vara dagar då allting går tokigt. Men själv tycker jag nog att
det är ens egna inställning som gör dagen bra eller dålig. Jag har bakom mig
två jätteroliga dagar denna vecka, men någon annan skulle kunna anse, att det
är det värsta man kan ha varit med om.
Jag frös konstant i två dagar. Jag hade exakt samma kläder på 40h i rad (även
då jag sovde, äckligt). Jag har jobbat superlånga dagar och sovit 6h på natten.
Jag brände mitt ansikte i solen eftersom jag inte hade tid att plocka solkrämen
hemifrån. En vägbom var fast så vi fick gå 3km kl 22.00 på kvällen då vi skulle
hem från våra äventyr.
Vi tog oss iväg mot Valsörarna och Bergö på måndag eftermiddag för att ställa
upp våra sista insektfällor och fladdermusdetektorer. Eftersom båda områden är
skyddade enligt naturskyddslagen behövde vi tillstånd från NTM-Centralen för
att genomföra våra inventeringar. Detta hade vi inte ännu då vi startade från
Vasa men vi hade blivit tillsagda, att lovet kommer. När vi anlände i Klobbskat
hamn pep det i Nickes ficka; där var lovet. Perfect timing, annars skulle vi ha
kunnat åka tillbaka till Vasa.
Valsörarna är nog en av de finaste ställen jag har nånsin varit på i Finland
(det har jag sagt om flera ställen så som Örö, Säppi, Oura, Träskö....).
Stämningen är magisk. Magiskt kan man dock inte kalla det ifall man sätter sig på fel utedass; då kan det vara att man får en näbb i rumpan av en storskrake, varför finns det ingen varningsskylt om det egentligen och är det tillåtet att ruva ägg där?
Eftersom dagen hade dragit ut sig jobbade vi ännu vid
solnedgången men i den omgivningen gör man det gärna. Före vi gick och sova
fick vi ännu elda i stugan (och grilla korv) eftersom det var så kallt (några
plusgrader inne och minus utanför). Vi var trötta och tänkte sova lite längre
nästa dag, 07.30, det kan man väl göra när man går och sova vid midnatt.
06.30 blir jag väckt av Nicklas (som stigit upp 05.30), eftersom vädret var så
fint. Till hans tur är jag en morgonmänniska, någon annan skulle ha varit
förbannad. Efter att fått allt färdigt på Valsörarna fortsatte vi via Klobbskat mot Bergö
hållet. I Klobbskat hade vi tid för en snabb lunch som bestod av nudlar i för
kallt vatten. På måndagen blåste det 14 m/s på Replot bro men tisdagen var
lugn, solen lyste från molnfria himmeln hela dagen. Vi gjorde en stopp på
Fäliskär för att sätta upp fladdermusdetektoren och när vi äntligen kom fram
till Gammelfladan var vi vrålhungriga och trötta. Vår middag blev choklad med
nötter. Vi bara slukade i oss och talade knappt med varann, så hungriga och
desperata var vi. Stämningen var aldrig dålig men chokladen behövdes, klockan
var ju redan kring 17.00 och vi visste att före kl 21.00 skulle vi inte vara
tillbaks i land. En detektor, tre insektfällor och ca 2h båtkörande senare var
vi tillbaka i hamnen kring kl. 21.00. Vi skulle på hemvägen gå till en flada
och byta burkarna till insektfällorna. Vi skämtades om att vägbommen skulle
vara fast på den väg vi skulle köra. Och sannerligen det var den. Det fanns
inget annat alternativ än att gå 1,5km till fällorna och samma tillbaka. Det
låter ju inte som mycket men efter två långa dagar… Vi var så trötta att vi
bara skrattade och skämtade, kvalitén på skämten var dock ytterst dålig, typ
”jag tror att bilnycklarna blev kvar i fladan”. Sist och slutligen kom vi
ungefär kl 23.00 tillbaka till kontoret. Det var två långa dagar och jag är
ännu också trött. Men bättre sällskap och roligare arbetsuppgifter kan jag nog
inte tänka mig, det var två ljuvliga dagar.
Det lönar sig att vara ute på fältet kring kl 08.00 på morgonen, hälsningar av gråtruten och tranan. Bild: Nicklas Fritzén
Gammelfladan och en massa prylar som behövs för fällor och detektorer Bild: Niclas Fritzén
När händerna tar slut får man använda huvudet i stället Bild: Niclas Fritzén